

Ja, det är fan inte lätt att hoppa på kryckor. Jag får inte stödja på foten än, så jag kan inte göra någonting själv. Att bära någonting från en plats till en annan är bara att glömma.
Tack min underbara vän K för att du finns. Utan dig hade jag inte klarat dem här första dagarna.
Och tack min underbara sambo för att du står ut med en gnällspik
Kram // M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar